Uppfödarråd

Avelsrådet ger råd och stöd till Kopovklubbens medlemmar och uppfödare. Med hjälp av dataprogrammet Rasdata kan vi bistå med uppgifter om hälsostatus och meriter på tänkta avelsdjur. Tik/Hanhundslistan finns också att rekvirera genom klubben.

Avelsrådgivning

Om man vill använda sin hund i avel, kontakta avelsrådet för en diskussion. Om man inte har något eget förslag på täckhund eller tik kan vi hjälpa till med förslag. Vi kan ge information om hundarnas släktskap, jaktprovsresultat, utställningsresultat med mera. Man kan även få upplysningar om fördelar och nackdelar som kan tänkas dyka upp i vissa kombinationer. Vi hjälper till med inavelsberäkning, riskbedömning och HD-status. Detta görs för alla tänkta parningar, även om man har en egen täckhund på förslag. Avelsrådet kan endast ge råd. Ibland kan det innebära att du avråds ifrån parning. Detta bör respekteras eftersom det sker på goda grunder då vi tar hänsyn till hela rasens bästa i första hand.

Ställ förfrågan i god tid. Kontakta något av våra två avelsråd.

Valphänvisning

Uppfödare som är medlem i Kopovklubben och följer råd och avelsprogram får valphänvisning till sina kullar på vår hemsida. (Valphänvisning) Eller att klubben hänvisar valpköpare som ringer och är intresserade. Ansöka om valphänvisning gör man enklast via formuläret Valphänvisning.

Allmänna råd kring avel

Funderar Du på att använda Din tik eller hanhund i avel?

Ansvaret för val av täckhund och gjord parning vilar ALLTID på den enskilde uppfödaren. Det finns inga riskfria parningar, resultatet av en kombination av två individer kan man aldrig förutsäga exakt.
Att ha en valpkull är både roligt och lärorikt men det är också ett stort ansvar. Dels gentemot tiken, men även för valparna, valpköparna och rasen. Det ansvaret upphör inte i och med att valparna levereras till köparna. Som uppfödare har du ansvar för dolda fel hos valparna. Det sträcker sig två år från att valparna levererats, du kan alltså som uppfödare hållas ansvarig för eventuella medfödda defekter som kommer till kännedom hos valpen.

Tikägaren väljer vilken hanhund han/hon vill använda, men det är också hanhundsägaren som avgör om han/hon vill ta emot tiken. Om du funderar på att använda din tik eller hanhund i avel kan det vara klokt att diskutera eventuella avelskombinationer med Kopovklubbens avelsråd. Granska din hund med kritisk blick. Är den så bra att den kan tillföra rasen något genom att användas i aveln? Är din hund fullt frisk och har den ett önskvärt och jakttypiskt temperament? Vad är målsättningen med att använda just din hund i avel?

Om du har en hanhund kan det hända att en tikägare som inte har varit i kontakt med avelsrådet hör av sig till dig. Kontakta då avelsrådet för att informera. Det kan vara en mycket bra tik med en seriös uppfödare som kan rasen väl, men det kan lika gärna vara tvärtom. Även om tikägaren är uppfödaren och har det största ansvaret kommer du som har en hanhund att få bära en del av ansvaret om något skulle gå snett med valparna. Det kan finnas sjukdomar som kan ligga dolt genetiskt. Skulle det visa sig att din hane är nedärvare av någon allvarlig sjukdom/defekt ska du naturligtvis inte använda din hund i avel.

Kontrollera alltid:

  • Att tilltänkta avelsdjur är friröntgade på höfter och gärna armbågar
  • Att båda avelsdjuren visat sig vara goda representanter för rasen avseende mentalitet, hälsa, funktion      och exteriör
  • Att tiken är i lämplig ålder (normalt 2 – 7 år). Om tiken har fyllt 7 år skall det finnas      veterinärintyg som visar att tiken är i sådan kondition att inget hinder för dräktighet föreligger. Intyget skall vara utfärdat före parningen. Se      ”Svenska Kennelklubbens grundregler”
  • Att tiken inte har haft för många kullar/kullar för tätt. Se ”Svenska Kennelklubbens grundregler”
  • Att hanhunden inte har gett tillräckligt många avkommor än. I en liten avelsbas är det väldigt viktigt      att inte använda samma hanhundar för mycket. Är det brist på hanhundar får man avstå från parning eller åka utomlands och para
  • Att de tilltänkta avelsdjuren inte är för nära besläktade
  • Om det finns några ärftliga sjukdomar bakom de tilltänkta avelsdjuren

När bör man avstå från parning?

När man planerar att para sin tik (eller låta sin hanhund gå i avel) bör man vara så objektiv som möjligt. Man bör tänka efter och ärligt svara på frågan: ”Är min hund en god representant för rasen?”.

    1. Fel       Ålder

Tiken får inte vara för ung när hon paras första gången. Hon är varken fysiskt eller psykiskt mogen att ta hand om en kull valpar före andra, helst tredje löpet. Tikens påverkan på valparna är av stor betydelse för deras utveckling. En nervös och omogen tik för över sitt beteende på valparna, och det kan påverka dem för livet.
För att få avelsrådets rekommendation för parning ska hanhundens debutålder vara tidigast vid 18 månaders ålder. Detta är för att hunden ska hinna göra anlagssprov, ställas ut och höftledsröntgas och för att man ska få en uppfattning om hundens fysiska, mentala och jaktliga status.

  1. 1.    Otillräcklig meritering

Om meritering saknas är synen på det tilltänkta avelsdjuret objektiv. Även om man själv vet att man har en hund som uppfyller kraven så anses det oseriöst att inte kunna/vilja bevisa detta officiellt när man tänker avla på hunden.

    1. Olämplig       mentalitet

En hunds mentalitet är av största vikt. En hund skall fungera som det en gång var tänkt när man skapade rasen. Olika raser har olika profil, även mentalt. Det är av stor betydelse att veta mental status hos både hane och tik som ska gå i avel. Då kan man med större säkerhet bevara de mentala egenskaper som är rasens särart.
SSKK rekommenderar alla som tänker använda sin hund i avel att mentaltesta. Mentalbeskrivning (MH) är den testform som används som mest idag för att få en bild av hundarnas mentalitet. Kort kan sägas att MH är ett sätt att, enligt fastställt protokoll, beskriva hur en hund svarar/reagerar på vissa retningar. Detta sker på en bana där alla mått, tider, avstånd o.s.v. är fastställda och som strikt måste följas.

  1. 1.    Bristfällig uppföljning

Uppföljningen av tidigare producerad avkomma är mycket viktig för en uppfödare. Det är den enda möjligheten att få klarhet i vilket avelsvärde en hund har. Man bör följa upp avkommornas hälsostatus i form av röntgen samt olika former av meritering, såsom utställnings-, jaktprovs-, viltspårresultat. En god kontakt med valpköparna är ett värdefullt instrument för en sådan utvärdering. Det är viktigt att uppfödarens valpar fungerar i sina nya hem. En god mentalitet är A och O, liksom allmän hälsa.

  1. 1.    Sjukdom

Hundar med sjukdomar i nervsystemet, huden, hjärtat, ögon, svåra bettfel eller andra exteriöra avvikelser, ledsjukdomar, HD/AD, sjukdomar i immunförsvaret eller mentala defekter ska INTE användas i avel. Inte heller hundar som tidigare givit avkommor med svåra sjukdomar. Vad ärlig mot dig själv när det gäller sjukdom, du gör rasen en stor otjänst om du använder en sjuk hund i avel. En sjuk hund är INTE en bra och lämplig jakthund!

När man planerar att para sin tik (eller låta sin hanhund gå i avel) bör man vara så objektiv som möjligt. Man bör tänka efter och ärligt svara på frågan: ”Är min hund en god representant för rasen?”.

Ställ förfrågan i god tid! Samt kontakta klubben och avelsrådet för råd och information.

Vad känner du till om din ras?

Som uppfödare förväntas man känna till det mesta om sin ras, blivande valpköpare utgår från att man har kunskaper om allt och lite till. De förväntar sig att kunna få hjälp även efter att valparna har levererats. Man bör själv ha tränat och jagat med sin Kopov och gärna startat på jaktprov för att kunna ge bra råd. Man bör fråga sig själv ”Kan jag tillräckligt mycket om rasens jaktsätt och egenskaper? Är jag beredd att stötta mina valpköpare så att de startar på jaktprov?” En seriös uppfödare vill se resultat av sin uppfödning. Är det oviktigt bör man kanske avstå från att ta valpar.

Parning

Kontakta alltid avelsrådet för förutsättningslös diskussion. Var ute i GOD TID och vänta inte med att söka efter en hanhund tills tiken redan har börjat löpa. Planering är viktigt! Ta kontakt med täckhundsägaren i god tid före parning. Det kan vara värdefullt att jaga tillsammans med den tilltänkta hunden. Det vanligaste förfarandet vid parning är att tiken åker till hanhunden. Om hanhunden transporteras till tikägaren har ägaren rätt till milersättning.

Skriv ett parningsavtal även om ni känner varandra, för att försäkra er om att inga missförstånd uppstår. Kom överens om parningsavgift – vanligt är att ersättningen till hanhundsägaren motsvarar försäljningspriset av en valp. Det är även vanligt att enbart språngavgift slopas och att man kommer överens om betalning per valp. Betalning räknas oftast efter antalet levande valpar vid 6 veckors ålder. Ofta ligger ersättningen då på 1000 – 2000 kronor som fast språngavgift och sen 500 – 1000 kronor/valp. Det är vanligt att man har rätt att få en parningsvalp och ingen ersättning i övrigt.

Tiken brukar komma i höglöp mellan 9:e och 12:e dagen, då är hon oftast parningsvillig. Antal dygn är väldigt individuellt, det kan vara dags både tidigare eller senare än så. Vid parning sköter hundarna det bäst själva och behöver bara övervakas. När hanen fastnar i tiken (hängningen) kan det göra ont för tiken som kan försöka värja sig. Då måste man lugna tiken och stötta henne så att hon inte går iväg med hanen, vilket kan skada honom. Hängningstiden kan variera mellan någon minut upp till en timme.

Passa på att avmaska tiken i samband med parning och se till att hon har giltiga vaccinationer mot parvovirus och valpsjuka. Vid utlandsparningar gäller speciella vaccinationsförfaranden. Kontakta Jordbruksverket om du ska åka utomlands med din hund.
Efter parning kommer en tid av väntan och förväntan. Läs på om dräktighet, valpning, uppfödning, försäkring, juridik med mera. SKK erbjuder en uppfödarutbildning som kan vara värd att gå.

Valpning

När du har konstaterat att din tik är dräktig måste du lägga upp en plan för hur du/ni kan sköta tiken och hennes valpar fram till leverans som tidigast sker vid 8 veckors ålder. Man kan inte lämna tiken och valparna ensamma hela dagarna eftersom hon måste få flera måltider, rastas och för att det skall hållas rent i valphagen.

Efter cirka 63 dygn kommer valparna. Oftast går förlossningen smidigt och enkelt. En valpning med många valpar kan hålla på i 12 – 24 timmar. Om komplikationer uppstår – kontakta din veterinär hellre en gång för mycket än en gång för lite.

Märk upp valparna med nagellack eller liknande så man kan skilja på dem. Väg dem ofta i början så att du ser att de går upp i vikt. Om det är någon som inte följer viktökningen som de andra kan den snabbt puttas bort av de större valparna och bli undernärd. En sådan valp kan behöva stödmatas. När valparna blivit större kan man skilja på dem med halsband i olika färg. När valparna så småningom börjar äta själv måste de matas ofta, de behöver stimulans genom mänsklig kontakt, utevistelse med mera. Läs på ordentligt om hur valparna ska skötas med avmaskning och annan skötsel.

Valpköparen

Om du inte redan har valpköpare till alla valpar, kontakta valphänvisaren för att få valphänvisning på Kopovklubbens hemsida. Om du tänkt annonsera i tidningen Jakthunden eller annan jakttidskrift, tänk på att det tar cirka 2 månader innan ditt manus publiceras i tidningarna.

Vissa spekulanter bör du avråda ifrån att köpa en Kopov. Rasen är avsedd för jägare och ska inte vara enbart en familjehund. Har valpspekulanten förutsättningar att klara av att jaga in en Kopov på rätt sätt? Jagar han/hon tillräckligt mycket och är beredd/intresserad av att gå jaktprov? Hur kan valpspekulanten klara det rent vardagliga med hunden? Många tror att det bara gäller valptiden att inte lämna hunden helt ensam mer än 4 – 5 timmar/dag. Detta gäller hela livet om hunden skall må bra! Rastning var fjärde timme är inte det samma som att ha mänsklig kontakt och stimulans. Finns det en lösning på detta? Ta med hunden på jobbet är lösningen för heltidsarbetande men hur många har det så bra? Arbetar deltid – vad innebär det? Är det tillfälligt, hur ser schemat ut? Finns det allergi i familjen? Tidigare hunderfarenheter?

Redan vid första samtalet med valpköparen är det bra att klargöra att ett eventuellt köp är förenat med diverse krav från dig och Kopovklubben. Föreslå ett besök så ni får träffas och prata. Förklara att du tar ansvar för dina valpar och därför vill förvissa dig om att de får ett bra hem. Ni kommer förhoppningsvis att ha kontakt under flera år och då är det viktigt att ni kan samarbeta.

Uppfödaren avgör helt själv vem som får köpa valparna. Det är det svåraste i uppfödningen, att välja rätt valpköpare till rätt hund. Om du känner dig osäker på hur hunden kommer att få det – tacka nej till affären! Som uppfödare måste man vara beredd på att alla valpar kanske inte kan säljas. Har du plats för extra hundar i ditt hem?

När du fått registreringshandlingarna från SKK beställer du som uppfödare tid för veterinärbesiktning, vaccination och ID-märkning. Besiktningsintyget får inte vara äldre än 7 dagar vid valpens leverans. Kom överens med valpköparna när de kan hämta valpen. Alla valpar måste enligt lag vara ID-märkta. Detta görs med tatuering i vänster öra och/eller chipmärkning i nackskinnet. Det finns även lag på att ägarregistrering skall göras. Formulär medföljer registreringshandlingarna. Hundägaren och uppfödaren har gemensamt ansvar för detta